tisdag 9 november 2010

Snö och dagligt bröd i Hornstull

Vi var tidigt ute. Barnen gungade i frostnupna gungor och kylan bet i kinderna. Det var igår. Idag föll regnet och sedan snön. Blöt och obeveklig. Jag monterade vinterframhjul på barnvagnen och tog mig ned till centrala Hornstull för att köpa bröd. Basen till fisksoppan var redan gjord och förskolehämtning stundade.

Igår på biblioteket. Det finns två tunnor innanför dörren. Readcycling. Ta en bok och lämna en annan. Jag tog en. Skall lämna en annan. Tids nog. Ett satans år. Det var den jag tog. Den handlar om de sista svåra svältåren i Sverige. 1867-1868. Det är inte ens 150 år sedan. Den finns som TV-program också och jag har beställt för oj vad jag vill höra Hans Villius, som tillsammans med Olle Häger och Carl Torell står som upphovsmän, läsa de här texterna. Programmet finns tyvärr inte i SVT:s öppna arkiv men borde ha repriserats i valrörelsen för att ge lite välbehövliga perspektiv på tillvaron. Boken kom ut 1978 och kostar runt hundralappen på antikvariat på nätet och jag skulle dryga 50 sidor in säga att den är värd det. Jag fuskade och tjuvläste lite på sid 68 igår kväll och hade gåshud på nästan hela kroppen. Tänk er bara Villius röst och det här: "Till Avaträsk kom frosten 18 juli - döden som en vit svepning över kornåkrar och potatisland. Ner till Västernorrland nådde "halshuggarnatten" en ljus, tidig morgon den tredje september, i panik började bönder och torpare skära korn som ännu var grönt och omoget. Natten mot den 24 september gjorde frosten slut på all vegetation. I sju graders kyla. Två månader innan hade dansbanor lövats lövlösa till midsommardansen. Nu hjälpte inget sommarhopp, ingen förtröstan. Katastrofen, missväxten gick inte att hejda. Och den angick alla." Med den medellivslängd vi har idag är det inte ens två mansåldrar sedan. Några dåliga skördeår följt av en ovanligt kall vår och en tidig vinter och fattiga männsikor svalt ihjäl i den norra delen av ett litet u-land som hette Sverige medan andra skodde sig på ökade priser för mat och utsäde.

Jag har mest bara spelat Curtis Mayfields Got to find a way den här kvällen, men de senaste dagarna har även Jackson C. Franks självbetitlade platta från 1965, Håkan Hellströms senaste, Curtis Roots och proggplattan När dom talar om fred snurrat.

Sid nio i Ett satans år inleds så här efter rubriken Sverige - en by på landet på sid sju:

"Giv oss, o Gud ett dagligt bröd
Förskona oss för hungersnöd

Bönen står kvar i svenska psalmboken. Den sjungs aldrig. Men en gång i tiden angick den oss. Och 1867 sjöngs den av svartklädda, rädda människor i fullsatta kyrkor i svältlandet Norrland. Det är drygt 100 år sedan. Tre generationer, inte mer."

2 kommentarer:

Filip sa...

Åh, jag kan bara hålla med - den där texten är som gjord för Hans "Mannen på bilden har en historia att berätta" Villius. Det räcker egentligen med den briljanta inledningen "Till Avaträsk kom frosten 18 juli" för att förstå hur bra det skulle kunna bli.

Kul att Jackson C. Frank rullar. Fin sak.

Martin sa...

Jag ser mycket fram emot att brevbäraren ska leverera den där dvd:n.

Det får man säga.